Få kungar i svensk historia har blivit så infernaliskt baktalade som Erik XIV. Han är kungen som skall ha irrat omkring galen i skogen, mördat adelsmän i Uppsala med kniv, slagit ihjäl sin sekreterare med en eldgaffel och upprättat en hårdhänt regim som satte skräck i aristokratin. Dessutom skall han ha mördats genom att man hällde arsenik i hans ärtsoppa.

Hur mycket av detta är sant, och hur mycket är propagandamyter? Katarina Harrison Lindbergh, som har gått igenom mängder av dokument i arbetet på sin biografi om monarken, har kunnat avfärda mycket, samtidigt som hon har hittat tidigare okända sidor i Eriks verksamhet som hertig och kung.

Erik XIV är en av de mest intressanta personligheterna i den svenska historien, en kung som hade kunnat uträtta storverk för riket om han inte fallit för frestelsen att låta Sverige dras in i förödande krig mot Danmark och Lübeck. Erik var dessutom en lärd och begåvad renässansmänniska som har efterlämnat såväl konstnärliga som musikaliska alster, vilka än idag förmår imponera. Hans stora olycka var att efterträdaren – brodern Johan III, som avsatte honom och till slut lät mörda honom – inledde en svartmålningsprocess som kom att bli synnerligen framgångsrik. Från att ha varit en beundrad kung blev Erik först en tyrann och i nästa skede en galning.

I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om Erik XIV, en av de mest omdiskuterade och fascinerande kungar Sverige har haft.

Bild: Erik XIV 1561 av Domenicus ver Wildt. Erik Cornelius / Nationalmuseum, Wikipedia, Public Domain

Klippare: Emanuel Lehtonen

Producent: Urban Lindstedt

Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.